Den där kroppen

Vanligtvis blir nog folk i min ålder (snart 40) stelare och stelare allt eftersom tiden går. Men inte jag inte! Efter en ganska stel och otränad barn- och ungdom ser jag nu fram emot min nya kropp som jag bygger med hjälp av yogaträning och bra mat!

Jag har alltid haft dålig kroppsuppfattning. Inte någon riktig koll på vad min kropp kan, hur den ser ut och knappt var den är! När jag var 19 gick jag sångutbildning och min sånglärarinna undrade vad jag egentligen stod på för vis, inte elakt, utan det var mer som att hon la märke till att jag inte visste var jag hade mig själv med knän och rygg och höfter och allt. Innan jag började på yoga i höstas kunde jag absolut inte sitta i skräddarställning på golvet! Ryggen sjönk ihop bakåt och det gjorde jätteont i fötterna. Jag hade och svårt att sitta med rak rygg på en stol, sjönk alltid ihop på ett väldigt trist sätt. Och om jag böjde mig framåt, tex för att tvätta håret över badkaret fick jag genast mycket ont i korsryggen. Så dåligt ska väl inte en kropp i 30-årsåldern fungera?

Ovanpå detta har jag också varit missnöjd med kroppens utseende. För tjock mest, men även för lång, för stora bröst, för breda höfter och allmänt klumpig. Visst har detta blivit bra mycket bättre sedan tonårstiden, men det har ändå hängt kvar. Envist.

Nu, med yogan och även de förändrade matvanorna är det som om jag börjar hitta till min riktiga kropp. Den som jag egentligen har. Det är inte kilona som räknas. Men välmåendet. Styrkan, Smidigheten. Förmågan att vara medvetet i kroppen och kunna slappna av. LCHF har gjort att matsmältningen fungerar helt perfekt. Jag hade aldrig kunnat gå på yogalektioner förut med min gasiga mage. Det var ett oerhört jobbigt socialt handikapp att ständigt vara rädd för att magen ska låta och stinka! Nu finns där bara lugn… 😀

Nu har jag några nya kroppsliga mål, t ex att kunna göra en hel armhävning ordentligt (ända ner till golvet), just nu kan jag bara nästan. Och senare att kunna göra fler än en. Samt att kunna dra mig upp från liggande till sittande enbart med hjälp av magmusklerna (inga armar iblandade). Ännu är det omöjligt, jag måste ”knycka till” med armarna och liksom svinga mig upp. Men det är på g!

Annonser
Det här inlägget postades i Kroppen, Livet, yoga. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s